Vätternrundan 2013, eller: En hyllning till min Bror!

I denna Östergötlands sjöstad pågår det diverse kortare och längre cykellopp under en dryg veckas tid. Min familj har hittilldags bara behövt bry sig om Minivättern (1300 m + 2000 m), men i år har min bror cyklat "Rundan" med stort R! Lokalbor här inne i stan bredvid Slätta fungerar på ett av tre sätt (om man generaliserar å det grövsta):

 

1. Man cyklar någon av "Rundorna" eller är på olika sätt delaktig som funktionär.
2. Man hyr ut sitt hus/lägenhet och flyttar själv till båten, husvagnen eller Mamma.
3. Man bunkrar upp med förnödenheter i god tid före fredagen, åker hem från jobbet och går inte utanför trädgården förrän tidigast söndag eftermiddag när spektaklet är över.

 

Vi har ju en bit in till stan så vi berörs ju inte (om jag inte jobbar eller vi på annat sätt förirrar oss in till stan). Men som sagt: I år var vi inne mitt i smeten! Minivättern (som gick av stapeln förra veckan har jag inga bilder på då jag hade (o)turen att jobba, men man kan läsa om den här , här och här). Det är övriga bloggerskor i klanen som beskriver och visar barnens framfart i cykelloppen.

 

Så här kommer en lååång bildkavalkad över min upplevelse av  Vätternrundan anno 2013:

Fredag kväll: Marcus anlände och fixade det sista med cykeln: satte fast ett par extra dryckeshållare på sadeln.

Strax efter klockan 03 lördag morgon, frukost intagen och de sista förberedelserna inför starten kl 04,08.

Dags att åka in mot starten, jag besparade honom den extra milen i alla fall och bistod med skjuts.

Hela stan var ju avstängd så sista km fick han trampa själv genom centrum. Lite spänd var han allt och det blåste svinkallt! Jag fick ju åka hem och krypa ner i sängen igen men Marcus hade 30 mil på cykel framför sig!

Min fina svägerska Lovisa och de tre barnen kom lagom till lunch som intogs vid köksbordet i Bonnfruas kök. Sedan var det dags att bege sig mot staden, och jag fick lotsa in dem för att möta upp när Marcus skulle gå i mål. Som sagt: lokalkännedom är en god egenskap när hela stan är avspärrad och fylld av knasigt parkerade bilar!

 Målgången strax till höger om stadsparken, vi var inte ensamma denna soliga eftermiddag!

 Vi fick vänta en liten stund och det blåste kallt från Vättern ca 7 m bakom barnen. Lovisa svepte in dem i filt och tröja.

Efter målgången blir det som en flaskhals och cyklisterna får så sakteliga vandra den sista biten.  

 

  Marcus hade som mål  att klara Rundan på under 10 h och sluttiden blev 9,57! Så visst klarade han av det min bror! Här hälsar Molly honom välkommen i mål med en high five!

Bäst som vi stod där gick en av pionjärerna i mål, han hade kört alla 48 loppen! Det är respekt!

 

 Det låg slagna hjältar lite varstans, så det gällde att se upp var man satte fötterna...

Puss på dig älskling!

 

Skolavslutning

Onsdag kväll och skolavslutning. Barnens skola är så pass liten att det finns ingen plats att ha avslutningar, så därför använder man sig av de svenska kyrkor som ligger inom skolans upptagningsområde. Då det är dags för sommarlov är det i vår sockenkyrka. Och den är inte så liten den förresten, vilket är tur för ett 100-tal barn med tillhörande föräldrar och andra familjemedlemmar kräver ju sittplatser.

 

Alla skolbarnen gick i procession med sexorna först och sedan i fallande ordning. De sjöng för oss, från de små sexåringarna till de stora sexorna. Det är med stort allvar barnen står där framme och sjunger för en fullsatt kyrka. Albin har dessutom varit sjuk och har varit hemma från skolan den här veckan, men  med Ipren i kroppen klarade han av avlutningen med bravur. Men man ser på honom att han är tagen av stundens allvar.

 

Bilderna är brusiga, men med ISO 2000 och brännvidd 200 mm,  ja då får man inte ha för höga krav helt enkelt med min kamera.

 



Strax ska de börja sjunga. Albins ena "fröken" ser ut att behöva sommarlov...

Bästa kompisen Ivar har fått syn på mig och min kamera, det tog inte många sekunder förrän någon av lärarna manade till rättning i ledet.

 

 Hanna satt i bänken hos mig, och 1½ timme i en kyrkbänk, det började tära på tålamodet hos liten dam. Så hon fick ta lite kort, varav detta är resultatet. Jag har bara ramat in bilden, fö. är den som hon tog den. Bra gjort ändå sittandes långt bak med en massa huvuden som skymmer.

Måste bara få gnälla lite också: Föräldrar satt och pratade under avslutningen. Högt! Småsyskon till skolbarnen hade bättre vett än vissa föräldrar.

Här sjunger Albin för full hals.

En liten filmsnutt från sista sången när 100 barn klämmer i för full hals: "Nu har vi pluggat färdigt och skolan den är slut, och sommarlovet börjar om bara nån minut..."

Ok, jag är inget bra på att filma med kameran, men det bjuder jag på idag!

 

Fotbollsmorsa, det är visst jag det

Nu för tiden spelar båda våra barn fotboll! Hur nu det gick till... båda föräldrarna är nämligen bollrädda...

 

Men som det har utvecklat sig är det bara att acceptera faktum. Oftast är vi en familj som lämnar och en annan som hämtar, men förra gången stannade jag kvar och tittade på. Med kameran i högsta beredskap så klart.

 

 





Hannas gupp heter kort och gott: Lek med boll och är för barn 5-7 år. Man började med upprop och att  prata lite om vad man gjort sedan förra veckan.

Uppvärmning: Ett varv runt fotbollsplanen.

Stretching, springlekar och så äntligen: "match" som Hanna säger.

 Här har hon fått bollen och ska få iväg den.

 Intresset varierar... ett par av killarna tar detta riktigt seriöst, intresset bland tjejerna varierar som synes.

Albin spelar i det lite större laget 8-9 åringar. De är iväg på cuper ibland med varierande framgång.  Albin är vänsterfotad och får iväg bollen.

 

Straffsparksträning under överinseende av tränaren. Det märktes på koncentrationen hos skolbarnen att det är dags för sommarlov, även från fotbollen.

Barnarbete

När jag gick på gymnasiet fick jag en god vän som var/är lantbrukardotter. Hon hävdade bestämt att bönder har barn "bara" för att plocka flyghavre. Hon har traskat många km i hög säd för att för hand dra upp detta ogräs som bönder skyr som pesten. Minst!

Just flyghavre har Maken inte så mycket av på sina åkrar (tack och lov!) men annat ogräs tar alla tillfällen till att gro, växa sig frodigt och föröka sig. Tistlar är ett sådant exempel. Bakom huset har de fått fäste ute i säden så jag utarbetade en lite plan idag...

 

Så när båda barnen klivit av skolbussen (Hanna hade en hel "provdag" i skolan idag) och fått nybakat bröd till fika så gjorde jag dem ett förslag: 50 öre för varje plockad tistel. De antog utmaningen med full kraft. De höll på ett tjugotal minuter innan de pausade en lååång stund. Men sedan gav de sig på´t igen. Var sin ansenlig hög fick de ihop måste jag säga. Jag hade missbedömt antalet tistlar och deras nit kan man lugnt påstå. Jag fick ju liksom nöjet att räkna ihop antalet och jorrå, barnen kan jobba!



 Bekämpningsobjektet.

 

Hanna började i bortre änden av denna lilla åkerplätt. Man ser tydligt gränsen till grannens åker. Den besprutas i skrivande stund.

Albin börjar jobba... Långbyxor, långärmat, stövlar och handskar. Allt för att barnen inte skulle riva sig på tistlarna.

 

 Tistelhögen... 85 + 70 kr är jag skyldig barnen. Farmor tyckte allt att jag betalde lite för bra, men då behöver de ju inte få någon "löneökning" än på några år...

 

Några Piggebilder bara för att han är så söt!

 



 Borstning innan ridturen för en dryg vecka sedan i det lilla stallet där det bor två hästar.

 

 Lektionerna går nu ut på att Hanna ska trycka med den ena skänkeln och dra i den andra tygeln. Eller nåt sånt... hon ska kort och gott få shettisen att göra som Ridfröken säger att ekipaget ska göra. De kämpar på för att komma överens häst och ryttare.

Rådjursmarodörer

Förra året planterade vi en häck på baksidan av vårt hus, det finns arkiverat här. Avenbok tänkte jag skulle vara trevligt som komplement till syrenhäcken lite längre bort i trädgården. Lättskött, växer sig hög, precis så som jag ville ha det. Barnen och jag planterade och vi vattnade och skötte om den i somras, så den växte och såg fin ut. När den når önskad höjd tar man av toppskottet och då slutar plantan att växa på höjden. Smidigt, tänkte jag.

 

Men så kom vintern med snö. Givetvis stack ju "pinnarna" upp ur snön med sina fylliga knoppar. Och då kom rådjuren. Varenda en av mina plantor blev "toppad" och kommer alltså inte växa sig högre än drygt knähöjd. Inte precis den tremetershäck jag tänkt mig...

 

Så efter mycket funderande och ältande så har vi bestämt att "nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort".

Snyggt rent "klipp". Och hemsk bild med skärpan på fel ställe, men jag hade telefonen och missade likom det där med skärpan...

Jordfräsen sitter på traktorn så nu är avenbokhäcken ett minne blott. Tanken är nu att Maken får fräsa här i sommar för att minimera ogräset och så i höst ska det ner nya syrenplantor. För de verkar ju få vara ifred, och de bryr sig ju inte om de blir "toppade".

 

Så på´t igen bara.