80/365
I min garderob hänger en folkdräkt som Mormor vävde tyget till i slutet av 80-talet. Det blev en till mig, min syster, mor och hennes kusin. Sedan anordnade de en liten studiecirkel med en Moster till Mamma som ledare och så sydde de dräkterna. För hand, precis som det ska vara.
Jag fick min dräkt innan jag slutade nian och har använt den på examen och bröllop.
Det du ser på bilden är förklädestofsen till sommarförklädet.
// Bonnfrua
3 kommentarer:
Förstår att du har det textila med dej via modersmjölken, eller nåt sånt. :-) Härligt! Jag önskar att jag var lite händigare än vad jag är på att sy... Dottern lånade symaskinen för ett drygt år sen och har inte lämnat tillbaka den - fast ärligt sagt har jag inte saknat den en enda gång. Men ändå! Det skulle vara häftigt att kunna sy sina egna kläder tex! Eller åtminstone kunna lägga upp lite för långa jeansben på ett snyggt sätt... <:-)
Oh, vilken lycka att äga en egen folkdräkt och som är sydd av ens egna släktingar.
Tidigare ville jag väldigt gärna äga en egen, och tänk så praktiskt det är att ha en sådan vid högtidliga tillfällen!
Nu för tiden blir det ju inte så mycket bröllop, dop examen m.m, så då kvittar det, för begravningar är den ju inte så lämplig till tror jag;)
annette
Jo, gammeldans är nog nygammalt med Bosse Larsson, men också Essunga folkdanslag som jag ofta förevigar i diverse snurrar när kjolarna fladdrar!
Och tofsarna på killarnas (gubbarnas) strumpeband flyger och flänger!
Spännande att ha det så nära som du har, och en folkdräkt är en mycket praktiskt högtidsdräkt som jag ibland önskar jag kunde ha en. Men vilken skulle jag då ha, född i Skåne uppvuxen i Sthlm nu boende i Västra Götaland? Kanske Sverigedräkten helt enkelt?
Kanske kanske jag en dag skaffar en, för enkelhetens skull...
(Men du, jag syr den inte själv...)
:-)
Skicka en kommentar