3/366
En gjutjärnspanna har jag i min ägo, en rejäl gammal sak som inte kan jämföras med dagens diton.
Den här fick min Mormor på sin första bröllopsdag av sin Far (1949!). Han kom med den inslagen som om det var en blombukett har jag hört berättas.
Från min egen bardom kommer jag ihåg alla köttbullar, kotletter, korvar och annat som stekts i den här blytunga saken.
En gedigen gammal tingest som forfarande används flitigt, nästan dagligen.
// Bonnfrua
4 kommentarer:
Vilken härlig anekdot!
Det är kärlek i den pannan :)
Gilla-gilla-gilla!!! :-)
Och tänk sen när något av dina barn steker köttbullar i samma panna år 2027 eller nåt sånt.
Ibland är det faktiskt inte alls svårt att förstå varför experterna i Antikrundan blir så till sej över till synes ganska simpla bruksföremål! De kan bära på helt underbara historier ju! :-D
Svar på fråga: Är man tillräckligt sammansvetsad med sin make är det ganska enkelt att klona sej! Iallafall på en fotbollsmatch!! ;-) (Han tog inträdet medans jag fotade matchen).
En trevlig och personlig anekdot till din pannbild. :)
Oh, det där är egentligen det enda som behövs i stekpanneväg, är en sådan skött efter alla konstens regler så finns det inget bättre att steka i!
Skicka en kommentar